Att passa idealet, men inte normen

Jag vet att jag inte får klaga. Men jag måste få känna och mina känslor klagar. 

Vi var på jakt efter en ny BH till mig i dag. Detta är ett område som tidigare har gett mig panikångestattacker i provrummen och jag vägrar numer shoppa BH utan att ha D med mig som någon slags sköld. 
Vi började på stället där jag köpt BH’ar de senaste fem åren. Vi insåg efter ca en halvtimme i provrummet att de inte hade en enda BH som passade mig. Jag gick i förväg till en annan affär och fick kolla runt på egen hand utan att bli hälsad på, och trots att jag gick runt i affären i kanske fem minuter och kollade på BH’ar och plockade på mig så hade jag inte ens fått ögonkontakt med någon i personalen när jag stängde dörren till provrummet om mig. Jag insåg snabbt att jag behövde hjälp med att få fram fler storlekar och modeller, men ingen kom och frågade om det gick bra. Jag kände pulsen öka och jag ringde D. Det var C som strulade och D undrade om de verkligen behöve komma. Det behövde de verkligen. De kom till provrummet efter mycket strul och höga skrik. D gick ut i butiken och gjorde personalens jobb. Som tur var är han ingen expert och bad om hjälp och då fick vi nog den bästa hjälp jag någonsin fått i en butik. Vi konstaterade att jag har en så udda storlek att den inte ens görs till svenska marknaden. Min midja är för smal helt enkelt. Första gången jag fick en BH var jag 11-12 år och hade 65AA, nu har jag 60F-G. Jag beklagade mig till den fantastiska kvinnan i butiken och hon kunde förstå min frustration. 

Jag har för liten kropp för mina stora bröst, eller är det tvärt om? 

I många år har jag avskytt BH-industrin för i många år har den fått mig att känna mig som ett freak. 

(null)
En BH i fel storlek fick följa med hem, men den duger för nu.