Mysmorgon med mysbebis



Jag och Charles ligger vakna i sängen och myser. Han åt vid klockan sex och nu försöker vi bara försäkra oss om att han inte kräks upp allt igen. Han är en liten kräk-bebis och har redan kräkts ner min arm nu, men det kan, och brukar, vara värre. 

Rättelse: Charles sover. 
D ligger och snarkar här bredvid. Han lyckades skalla Charles när jag matade honom. D gjorde inte en min medan lillkillen blev lite ledsen. Jag försökte väcka D sen så han kunde akta sig, men trots slag och nyp så vaknade han inte. Jag antar att gårdagens promenad på tre timmar har ett finger med i spelet. Fast han är ganska duktig på att sova sig igenom det mesta ändå faktiskt. Jag är tvärtom, jag vaknar om Charles så bara tappar nappen - det är inte ens ett ljud!!
Jag önskar lite att jag var som D, så att jag kunde få sova lite mer, men då hade Charles antagligen inte ens överlevt första veckan om jag ska vara ärlig. 

För att prata om något annat...
Vi är såna slappa föräldrar med Charles. I går hade han somnat för natten med kläder på, så jag tog bara av honom strumporna så fick det vara. Hellre att han sover gott i sina kläder än att vi ska böka runt med pyjamas (och ny blöja när man ändå håller på) och riskerar att han inte kommer till ro igen. 
Min uppväxt var lite likadan, jag tror det gäller D också. Somnade man i soffan/bilen/vart som innan man borstat tänderna kunde man få dispens den kvällen, med ett löfte om att borsta extra noga på morgonen. Jag och D kan fortfarande ge varandra dispens på tandborstningen, men då ska vi vara väldigt trötta, (för min del så trött att jag är på vippen att gråta) haha!

Ne, nu ligger Charles i sitt babynest igen så jag ska försöka mig på att sova innan det blir uppstigning. 

God torsdag på er!

Kommentera här: