Botaniska - avslutning - barkis

Det blev en fin dag i dag trots allt! Det vart lite blåsigare än tidigare dagar, men fortfarande skönt ute. Jag, D och C var ute på ännu en "tre timmars-promenad" i dag, med uppehåll för lunch och fika.
Vi åt en fantastisk pasta i Gamla väster och tog en fika vid botaniska, däremellan hann vi spana in lite vårskor på Hansa också. Jag vill ha "skor man kan ha strumpor i" och D vill ha ett par seglarskor i snyggt, mörkbrunt skinn.
 
Vår i Malmö <3
 
Sen hade vi inte lång tid hemma innan det var dags för mig att bege mig iväg igen för avslutning med Mentor. Tänk att jag redan varit mentor åt en fantastisk tjej i ett helt år! 
Det var en trevlig kväll! Vi började med "autografjakt"; man fick ett papper med olika beskrivningar, ex "bor i ett gult hus" och då skulle man hitta en person som bodde i ett gult hus, så skulle den personen signera pappret.
Efter det var det tårta. Nu är ju inte detta ett avslut för mig och min ungdom eftersom att vi blivit vänner, och vänner kastar man inte bara bort.
 
 
Avslutningsvis delades det ut diplom och vi gick skriva brev till den vi fått lära känna; jag skrev till min ungdom, och min ungdom skrev till mig.
Vi fick öppna breven först när vi kommit hem, men jag har faktiskt inte hunnit öppna mitt än. Jag vill göra det när jag har lite ensamtid.
 
 
När jag kom hem hade D påbörjat matlagningen och jag hoppade genast in. Dock började Charles gråta efter en stund, så då fick jag ta honom istället, vilket är helt okej det också. 
 
 
Middagen blev fylld barkis med sallad. Av "locket" på limpan gjorde D vitlöksbröd.
 
Vi har haft en fin dag i dag. I morgon jobbar D igen och jag har efterkontroll på barnmorskemottagningen. Jag fick ett samtal i förra veckan att jag blivit ombokad och inte alls får träffa Emma, helt plötsligt ser jag inte alls fram emot att gå dit. 
Men men, det jag ville få sagt är att det är tråkigt att inte ha D hemma om dagarna nu och att jag ser fram emot hans nästa ledighet redan.

Mysmorgon med mysbebis



Jag och Charles ligger vakna i sängen och myser. Han åt vid klockan sex och nu försöker vi bara försäkra oss om att han inte kräks upp allt igen. Han är en liten kräk-bebis och har redan kräkts ner min arm nu, men det kan, och brukar, vara värre. 

Rättelse: Charles sover. 
D ligger och snarkar här bredvid. Han lyckades skalla Charles när jag matade honom. D gjorde inte en min medan lillkillen blev lite ledsen. Jag försökte väcka D sen så han kunde akta sig, men trots slag och nyp så vaknade han inte. Jag antar att gårdagens promenad på tre timmar har ett finger med i spelet. Fast han är ganska duktig på att sova sig igenom det mesta ändå faktiskt. Jag är tvärtom, jag vaknar om Charles så bara tappar nappen - det är inte ens ett ljud!!
Jag önskar lite att jag var som D, så att jag kunde få sova lite mer, men då hade Charles antagligen inte ens överlevt första veckan om jag ska vara ärlig. 

För att prata om något annat...
Vi är såna slappa föräldrar med Charles. I går hade han somnat för natten med kläder på, så jag tog bara av honom strumporna så fick det vara. Hellre att han sover gott i sina kläder än att vi ska böka runt med pyjamas (och ny blöja när man ändå håller på) och riskerar att han inte kommer till ro igen. 
Min uppväxt var lite likadan, jag tror det gäller D också. Somnade man i soffan/bilen/vart som innan man borstat tänderna kunde man få dispens den kvällen, med ett löfte om att borsta extra noga på morgonen. Jag och D kan fortfarande ge varandra dispens på tandborstningen, men då ska vi vara väldigt trötta, (för min del så trött att jag är på vippen att gråta) haha!

Ne, nu ligger Charles i sitt babynest igen så jag ska försöka mig på att sova innan det blir uppstigning. 

God torsdag på er!